IK Arvika - Adolfsbergs IK 2-3

IK Arvika – Adolfsbergs IK (2–3) Oj oj oj oj! Om matcher tidigare varit gastkramande saknar denna motstycke. En match som mer eller mindre är omöjlig att analysera kan man åtminstone konstatera att 3 poäng hänger med hem till Lugnet. Matchen startade väl för vår del. Vi följde vår matchplan och det kändes som att vi hade kontroll på ett hungrigt Arvika desperata efter poäng. Redan i den 13 minuten gjorde Filip Albertson 1–0 på en retur Agust Wiklund först skjutit i ribban. Efter målet blev vi något passiva och Arvika lyckades etablera spel på vår planhalva, dock utan att skapa några direkta målchanser. I den 28 minuten utökade Filip till 0–2 i ett riktigt fint anfall. Mittbackarna Anton och Oskar var helt plötsligt högeryttrar båda två och lyckades tillsammans snyggt trolla fram bollen till Filip som väggspelade med Rasmus och sedan behärskat rullade in bollen förbi målvakten. Bara några minuter senare spelade Filip fram Emil som skickligt sköt in 0–3. Game over? Inte riktigt. Resultatet stod sig till pausvilan och den gamla klyschan ”det finns inget värre än att leda med 3–0 i paus” visade sig stämma i det här fallet. I den andra halvleken kom Arvika ut desperata för att försöka vända matchen. Ett genomgående tema för den andra halvleken var att ingenting stämde, ingenting förutom en jävla inställning, ingenting skulle stoppa oss ifrån att få med oss 3 poäng. Redan i den 53 minuten reducerade Arvika och de fick vittring på mer. I den 73 minuten blev det riktigt stökigt i vårt straffområde då det var spelare överallt. Helt plötsligt träffade bollen ribban och ner på Max som olyckligtvis fick bollen på handen. Domaren blåste straff och visade även ut Max, något hårt kan man tycka. Arvika satte straffen och med 15 minuter kvar av matchen handlade det bara om överlevnad. I den 80 minuten kom matchen att få en till vändning då en Arvikaspelare klumpigt fick sitt andra gula. Oskar Tell var i slutet av matchen en koloss och stod tillsammans med de andra i backlinjen för ett flertal vunna nickdueller och aktioner då bollen bara skulle bort. I slutet av matchen fick Arvika två drömlägen att kvittera och det är fortfarande svårt att förstå att bollen inte gick in. Två stolpträffar direkt efter varandra och jag kan lova att hjärtat stannade för någon sekund. I den längsta matchen någonsin blåste domaren tillslut för sista gången och det tackar vi gudarna för. Återigen visar laget en himla karaktär och det är man fantastiskt stolt över som coach. Kaffe, kaka, tredje raka! / Sebastian. Herr 0kommentarer

Adolfsbergs IK - Grythyttans IF 4-2

Adolfsbergs IK – Grythyttans IF (4–2) Och så var det dags igen, hemmamatch på Lugnets IP en fredagskväll, det blir inte så mycket finare än så. Känslan hade dock inte varit densamma om inte laget stått för en rejäl uppryckning. Seriejumbon Grythyttans IF kom på besök med en tung säsong bakom sig, men med lite medvind i ryggen efter deras seger senast mot IFK Sunne. Vi var välmedvetna om att det skulle bli en tuff match då Grythyttan tagit in, mer eller mindre, en helt ny elva. Att matchen startade som den gjorde hade dock motståndet inte mycket med att göra. Vi har endast oss själva att skylla för den passiva och direkt svaga start vi står för. Vi agerade nervöst och fick inte igång något typ av passningsspel. Grythyttan pressade högt, ställde om fort och lyckades skapa en handfull halvlägen i inledningen av matchen. I den 23 minuten tar Grythyttan rättvist ledningen och fyra minuter senare utökade de till 0–2. Givetvis tufft, kämpigt och jobbigt, men långtifrån kört. Istället för att ge upp tog vi oss själva istället i kragen. Vi satte högre press mot ett Grythyttan som blev allt mer passiva. Vi började vinna dueller, vi började springa, vi började snacka, ja, matchen började för oss i den 30 minuten. I den 40 minuten gav de positiva tendenserna resultat. Rasmus Norén hittade en andra boll i straffområdet och kunde enkelt skjuta in reduceringsmålet. I den 45 minuten fick vi en hörna som David Åwall bestämde sig att skjuta direkt i mål. Bollen seglade in i det bortre krysset och kvitteringen precis innan paus var ett faktum och ack så viktigt. I halvtidsvilan justerade vi några taktiska detaljer, men i det stora hela var samtliga medvetna om att vi kunde göra bättre ifrån oss och att vi då också skulle kunna vinna matchen. Och så blev det. I den andra halvleken är vi klart bättre än Grythyttan. David, Max och Viktor blandar finess med ett jättejobb i mitten för att minimera ytorna för Grythyttan och deras skickliga omställningsspel blev inte alls lika effektivt som i första. Filip och Emil hotade ständigt i djupled och det kändes som att det bara var en tidsfråga innan målet skulle komma. Filip Albertson gjorde i den 58 minuten ett snyggt frisparksmål och i den 68 minuten kunde han nicka in sitt andra för matchen och totalt 12e för säsongen. Matchen slutade 4–2 och tre nya färska poäng in på kontot. Det var en match med två olika halvlekar, men som jag i slutändan tycker vi vinner fullt rättvist. Andra raka segern och vind i seglen inför en höst med 5 viktiga matcher kvar att spela. Trevlig helg på er! / Sebastian. Herr 0kommentarer

Hertzöga BK - Adolfsbergs IK 1-2

Hertzöga BK – Adolfsbergs IK 1–2 Häftig glädje utbröt när domaren blåste i pipan för den sista gången på Ilanda IP efter 90 minuter krig på fredagskvällen. Vi tillsammans, vi som lag, vi som trupp, lyckades få med oss 3 efterlängtade poäng, och som vi gjorde det! Vi kom till matchen med en stark trupp i hopp om att få med oss tre poäng. En bra träningsvecka i ryggen kom vi till Ilanda med gott självförtroende, trots de senaste resultaten vi har i bagaget. Vi har hela tiden pratat om prestation snarare än resultat, men nu var det dags att få med oss ett resultat, tack vare prestation. Redan i den första minuten fick vi en fantastik möjlighet att ta ledningen i matchen. David Åwall, som stod för en jättematch i sin comeback, lyckades sno åt sig bollen på offensiv planhalva och blev själv med målvakten som gjorde en fin räddning. De första 15 minuterna kändes det som att var det bara Adolfsberg på planen. Vi skapade fina målchanser, fick en straff som sedan dömdes bort för offside och målvakten i Hertzöga fick jobba hårt i kassen för att hålla oss borta från ett ledningsmål. Målvakten kunde dock inte stoppa Filip Albertson, då vi återigen vann bollen högt upp i banan, med finess kunde sätta dit 0–1 till vår favör. Efter målet ändrades matchbilden totalt. Hertzöga började spela rakare och det ställde till med en del problem. Vårt bollinnehav blev markant mindre och i den här perioden av matchen kändes det som att kvitteringsmål låg i luften. Jonatan i målet, fick tillsammans med backlinjen, kämpa i vårt straffområde för att hålla bollen borta från att landa i vår bur. I den första halvleken skapade Hertzöga BK helt klart de flesta målchanserna, men vi stod för de farligaste och det kom att bli ett tema för resten av matchen. I den andra halvleken tycker jag att vi spelar bättre, David Åwall, Viktor Lindqvist och Rasmus Norén (samtliga oerhört bra matchen igenom) lyckas gång på gång variera med att lugna ner spelet och attackera framåt när det var dags för det. I den 79 minuten, efter att Hertzöga under en period satsat alla kort framåt, kunde vi inte hålla emot längre och hemmalaget kvitterade till 1–1. Där och då kan jag bara tänka mig vilka tankar som gick igenom våra spelares huvud, ”inte igen”. Trots historiken med sena mål mot oss, trots historiken med matcher vi borde ha dödat tidigare, trots allt som den senaste tiden gått mot oss, gav vi oss inte. Och ursäkta språket, men vilken jävla karaktär det här laget har. I den 88 minuten missar först och främst domaren en av de solklaraste straffarna jag skådat när Filip Albertson blir totalt nedkapad i straffområdet, men en andra boll dyker upp till Danne Forsberg som väggar vackert med Rasmus och Danne själv, som hoppat in 8 minuter tidigare, lyckades med vänsterfoten skjuta in det avgörande målet, 1–2. Vilda glädjerop på planen och även från sidan. Med ca 6 minuter kvar att spela satsade Hertzöga BK allt för ett kvitteringsmål. Men vår backlinje, som var helt fantastisk matchen igenom med Anton & Robin i spetsen såg till att bollen inte skulle in. Med hjälp av Jonatan, som också stod för en mycket bra insats med fina räddningar och ett lugn i varje situation kunde vi få med oss 3 poäng hem till Örebro. Efter en sådan här match kan man inte vara annat än stolt över grabbarna. Känslan nu är att det kommer krävas en jävla prestation från motståndarlagen för att bryta ner oss. På återseende, Sebastian. Herr 0kommentarer

David Åwall tillbaka!

Varmt välkommen, återigen, till Adolfsbergs IK @davidawall Vi är oerhört glada över att David Åwall gör comeback på Lugnets IP. Trotjänaren, kaptenen, numero uno, ja kalla honom vad ni vill, kommer spela i den svarta tröjan under hösten. AVANTI AIK! Herr 0kommentarer

IFK Sunne - Adolfsbergs IK 1-0

IFK Sunne – Adolfsbergs IK (1–0) IFK Sunne gick segrande ur en tung batalj mellan två lag som tappert krigat i 93 minuter. I just den 93e, i stort sett matchens sista spark, gjorde Sunne det avgörande målet efter att vi kämpat med en man mindre i 85 minuter. Redan i den 6e matchminuten bestämde sig domaren att ta fram det röda kortet på Amel, som kom tufft in i en duell. Vi lyckas, trots en man mindre, skapa en hel del målchanser matchen igenom och det kändes som att vi skulle kunna sno med oss en seger, trots förutsättningarna. När matchklockan nått 90 minuter var ett oavgjort resultat helt klart rättvist. Men i den 93 minuten lyckades Sunne, något slumpartat, få med sig en seger. Oerhört tung förlust när man krigat och kämpat med tio man i stort sett hela matchen. Själva prestationen finns det dock inget att klaga på. Vi gör en fantastisk insats och grabbarna ska, trots resultatet, vara nöjda med sin lojala arbetsinsats. Vi var verkligen ett lag på planen och det bådar gott för framtiden. Prestationerna i båda matcherna efter uppehållet har varit bra, nu handlar det om att få med sig resultat också. 7 matcher kvar att spela, 21 poäng kvar att vinna. Vi hörs / Sebastian. Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter